50-årsjubileum Göteborgs sjuksköterskeskola!

En sak till var vi tvungna att hinna med innan flyget gick den 15/10 till Dubai. Mitt 50-årsjubileum - det har gått hela 50 år sedan jag tog min sjuksköterskeexamen. 50 långa och många år, helt otroligt! Härligt att man lever och mår bra, några har inte haft den turen men vi var ca 35 som kom och firade tillsammans.

Ett supergäng med Bibi, Bittan, Lena, Irma och Kerstin i spetsen bjuder in och gör det troget vart femte år - tack snälla ni för detta! Det är så uppskattat!

Vi träffades på Institutionen för Vårdvetenskap helt nära Sahlgrenska sjukhuset. Det väcker minnen, här fanns min första arbetsplats, intensivvårdsavdelningen för barn på Gamla Barnsjukhuset. Vi välkomnades av av festkommittén. Surr, surr, så mycket härligt prat det blev. Inte helt lätt att känna igen alla, vi förändras lite med åren. 

Samling sker i en av föreläsningssalarna och Kerstin, vår professor (bra jobbat, Kerstin) berättar om vad som händer och vilka utbildningar som finns på Institutionen. Sen tar Irma över och informerar om KTC, Kliniskt Träningscenter, där alla dagens studenter får sin praktiska träning innan, under och efter de kommer ut i sjukhusmiljö. Både Irma och Kerstin jobbar på övertid och tycker det är kul.

Här finns sjuksköterskeutbildningen, specialistsjuksköterskeutbildningarna, barnmorskeprogrammet  mm  men också  magister- och mastersprogram och forskarutbildning. Vi träffade unga studenter på vägen in. Oj, oj, vad dom tyckte vi var gamla, tror jag.

Irma berättar om Kliniskt Träningscentrum. Här undervisar vårdlärare men det är också så att äldre studenter undervisar yngre, läkarkandidater och sjuksköterskestudenter samarbetar här, allt uppskattat.

Glad vårdlärare visar artificiella armar som används när studenterna ska träna ven- och kapillärprovtagning.  Hon övervakar när biomedicinska analytiker, termin 5, undervisar nyare sjuksköterskeelever i provtagningsteknik.

Båda har också bidragit till en utställning, "Från stärkt krage till kortkort; Sjuksköterska -69". En  tillbakablick på vår utbildningstid och så roligt att se bilder, få erfara igenkännandets glädje i sammanställningen av utställningen. Allt baseras på Irmas och Kerstins berättelser, minnen, sparade kort, uniformer, utrustning och är nedskrivet och sammanställt av en engelsk tjej, Jeanette, som arbetar på institutionen. Så var det då, helt klart mycket annorlunda men så roligt vi hade.  Se bara på ett axplock av bilderna här nedan.

För många av oss var det precis så här, lärare eller sjuksköterska? Hade man som jag en storasyster som redan valt sjuksköterskeyrket så var valet lätt. Det har också visat sig vara ett mycket bra val. Det har funnits mycket möjligheter till utveckling, lätt att hitta arbete, dessutom intressanta och roliga arbeten. Det enda dåliga har varit lönen, vilket fortfarande är fallet, tyvärr!

Woodstock, hippies, Vietnam, vänsterrörelsen, discos, popmusik, gott om arbete överallt, lägenheter som var relativt billiga vilket var viktigt eftersom lönen var liten. Men vi hade det bra. 

Läraren på bilden hette Harriet, kallades allmänt för Haderittan men var väl inte så glad utan en dysterkvist. Rektorn hette Elsa, och var mycket väl insatt i varje sjuksköterskeelevs liv. Skulle någon gifta sig, vilket inte var vanligt, så kallades vederbörande till rektor Elsa och pojkvännens yrke efterfrågades. Det var viktigt, kanske bekymrade hon sig om försörjningen, själv var hon singel och bodde faktiskt på elevhemmet.

Detta är vi, bilderna tagna ute på Lillhagens mentalsjukhus, där vi lekte i korridoren, förmodligen för att undfly allvaret runt omkring oss. På bilden högst upp till vänster sitter ljuslockiga vännen Anna, bredvid till höger sitter jag, mörk och kortklippt. På bilden till höger står Lotta, sen Inger alias Tjotti. Anna står längst till höger. Så kul att se, så unga och söta vi var.

Examen hösten 1969, efter att ha bott på elevhem i över tre år blev man utsläppt i det fria. Både skönt och förstås lite ensamt, när man alltid hade haft kompisar omkring sig. Första jobbet på intensivvårdsavdelningen för barn, roligt och härligt, mycket ansvar men då var verkligen ingenting svårt! Det kan jag förundras över ibland, hur man klarade allt, kom ihåg allt och inget var svårt, härlig känsla!

Vi fikar i blåvita koppar väl kända från vår Sahlgrenskatid. Vännen Lotta hann tyvärr inte fram i tid pga trafikstopp på E6 utan kommer direkt till festmiddag, bildvisning och trevligheter ute på Arken.
Övriga FOFIH-vänner, Anna och Inger alias Tjotti kan inte komma denna gång pga att dom inte mår helt bra. Anna är nyopererad och Inger har varit krasslig en tid. Håller tummarna för nästa!

Väl framme på Arken, checkar vi in, träffar Lotta och samlas snart för samvaro och trevligt nog, så får alla utrymme att berätta hur dom har det och hur livet/sjuksköterskelivet blev. Alltid roligt att höra.

Lisbeth, Maj-Gun och Eva som alla har barnspecialutbildning precis som jag. Eva och jag bodde i Stockholm ett år tillsammans, vi träffade våra blivande äkta män, Stefan och Christer, där uppe och hann ändå med att gå ut och dansa tre kvällar i veckan. Vi gjorde verkligen Stockholm och hade hur kul som helst. Jag hoppas vi pluggade också!

Bibi, Kristina och Anna-Karin hade bara trevligt

Dom allra flesta var väldigt nöjda med sina liv, dom allra flesta var gifta, förvånande många med en läkare, många hade 4 barn, några hade hoppat av sjuksköterskekarriären och jobbat med andra saker,  någon hade hållit ut som sjuksköterska men egentligen insett för länge sen att det ar inte deras grej men dom allra flesta var nöjda både med livet och sjuksköterskekarriären.

Vännen Lotta i toppform, berättar här en skröna från sjuksköterskelivet!

Jag mellan barnmorska från Halmstad, Kristina?, inte säker och Annika på min andra sida. Kristina skulle pensionera sig nu efter att ha jobbat några år extra och Annika ägnade sig mest åt att vara hundvakt och tyckte det ar väldigt trevligt.

Ett glatt gäng, Lena och Bittan längst bak, Stina, Tina och Christina längst fram

Sen åt vi en jättegod middag, pratade gamla minnen och nya erfarenheter, samlades sen i baren och tog en sängfösare och njöt av trevligt sällskap. Vilken mysig kväll!

Frampå småtimmarna och inte det minsta trötta. Här sitter Eva, Lisbeth och Britt-Marie.