99-årskalas hos mamma Alice!

Så klart att en 99-årig mamma, nästan 100, måste firas lite extra innan vi åker till Sydafrika. Mamma trodde faktiskt ett tag att det var 100 hon fyllde, säkert lite önsketänkande. Kanske skönt att ha det avklarat, detta stora!

Några dagar innan vår avfärd träffades vi, alla syskon, svågrar och svägerskor som kunde komma, på eftermiddagskalas på Almäng. Monica hade bakat sin fantastiska marängtårta (som jag nu har recept på), vackra blommor överräcktes och födelsedagsbarnet, som i kraft av sin ålder tog sig en extra tupplur precis när vi alla kom, vaknade sen till och mådde alldeles utmärkt, var glad och riktigt pigg.

Här är vi då, svågrarna Hans-Olof och Ove, svägerska Christina (Jan var fast på jobbet) syster Monica och jag, huvudpersonen mamma Alice, brorsan Tommy, svägerska Gerd och min syster Lena. Stefan var med men tog så snällt bilden. Rosor i favoritfärgen rosa pryder bordet, tillika den magnifika marängtårtan, som vi nästan lyckades äta upp.

Här sitter mamma och jag och snörper på munnen precis lika. De finns verkligen ett visst släktskap.

Här har vi slutat snörpa, ser ju lite bättre ut. Jag har munnen full med tårta och mamma håller på att  ta en njutningsfull sked av samma goda.

Vi firade, pratade och hade trevligt. Under tiden som kalaset pågick, försökte vi också installera en ljudförstärkare på mammas telefon. Hon hör dåligt men vill samtidigt inte ha några nymodigheter och är förstås helt enkelt rädd för att inte klara av att sköta sånt, som inte är gammalt och välkänt. Detta har vi full förståelse och respekt för men man måste prova, om än lite i smyg. Just detta slutade med, efter ytterligare insatser från Christina och Jan, att telefonens inbyggda högtalare fungerade bra nog. Så i skrivandets stund vet vi att det fungerar bra bara mamma når luren, placerar den på rätt ställe på örat och orkar hålla luren på plats. Vi håller tummarna, trots allt är det mysigt att kunna prata över telefonen när man är långt borta.

Lite sorgligt blir det allt när man ska åka iväg. Självklart får man vara beredd på att vad som helst kan hända, både med vår mamma och för all del, med vem som helst av oss. Men vi är bara ett dygn bort, det är bra.

Systrarna runt mamma, det är härligt att ha systrar, jag tror vi alla är så glada att vi har varandra.

Allt gott nu iallafall, vi hoppas att det blir en bra vinter och att den går med fart, så ses vi till våren igen, kära mamma Alice. Hoppas du ska må gott, många kramar till dig!