Hos Miriam, Peter, Valeria och Vienna i Dubai!

Så åker vi och hälsar på unga familjen Lindholm i Dubai. Mitt i varma natten kommer vi fram. Allt går jättebra, Peter och Miriam vaknar när vi kommer, dom små sover sött. Nästa morgon vaknar vi lite sent, Valeria har redan gått till sin förskola men Vienna träffar vi och Nilani, familjens högt värderade "maid och alltiallo". Utan henne skulle det vara svårt att ha ett bra familjeliv, med henne blir det bara fantastiskt. Initiativrik, rask, glad, pratsam, ovärderlig för att ge Miriam frihet och möjlighet till arbete, då Peter reser många och långa dagar. Nilani är guld värd.

Nilani från Sri Lanka matar Vienna snabbt och lätt. 

Första dagen, såå trevligt att vara här! Hemkänsla, möbler med IKEA-stuk, världskarta  på väggen, Miriam och Peter har det bra här.

Vi hämtar Valeria på förskolan. Hennes grupp heter Pelikanen och det är så fint, 8-10 barn i gruppen, stora gemensamma ytor att leka på inne och ute, sjuksköterska i uniform på plats ifall någon blir sjuk!! Otroligt! Säkerhetsvakt vid dörren fanns det också.

Ser ni, Star of the week är Valeria, som har staplat koner ovanpå varandra! Bra jobbat, Valeria!

Nästa dag blir det lunch nere vid vattnet och ett besök nere på Dubais Marina med stora fina lyxyachter och höga, höga hus. Temperaturen är 36 grader Celsius stadigt hela veckan och det är förvånansvärt fuktigt.

Nere vid Marinan, bara höghus och eleganta båtar.

Hela gänget på vift

På lördagar går Valeria på Spansk Fotbollsskola, nästan den enda aktivitet som finns för små tvååringar sa Peter. Trevliga killar möter upp, säger hej, Valeria! 7-8 småttingar med dito förälder samlas. Alla kör igång med lite lek, hopp och spring, Valeria är med!

Två år, man är faktiskt inte så stor, ibland behövs både mamma och pappa

Saxa benen med mamma, går ju jättebra

Kul det här men plötsligt vänder det, inte bra längre, gråt och tandagnisslan men så går det bra och så blir det jobbigt igen!! Men när allt är över så är det bara solsken. Fika och kaka, jättegott! En helt normal tvååring! Miriam varnade för detta scenario, alltid någon liten skrutt, som floppar ur!

Vi myser hemma. Peter vill köpa en grill. OK, sa vi, vi hänger med. En liten lagom grill, sa vi. Nej, en jättestor! Leverans på lördag sa dom i affären. Nej, nu sa Peter!! Jag vill bli med grill nu!

Stefan skruvar förtjänstfullt ihop grillen, tar flera timmar! Sen inviger Peter galant, han överraskar oss alla genom att både läsa recept och grilla kyckling strålande bra! Nöjd Peter verkligen!

Vi bakar marängtårta med importerat Vårgårdaris efter recept från syster Monica. Gott, OK, inte lika bra som Monicas men tillräcklig gott, vi var nöjda.

Vi åker på en vuxenutflykt, Nilani har hand om Vienna och Valeria är på sin förskola. Färden går ut i öknen, vi ska äta fin arabisk frukost på Öken Resort Bab Al Shams. Brun sandsten, tjocka väggar, ganska svalt och behagligt inomhus men ute, fortfarande 36 grader stadigt. Ett oändligt antal värmetåliga människor låg runt poolen, badade i ljummet vatten i poolen, njöt av ökenutsikten och den vackra omgivningen.

Miriam på väg in genom en sval skuggig entré. Snart frukost efter färd genom öknen och efter ett möte med en flock arabiska ryttare på små, smäckert vackra hästar. Även för hästar är det varmt, ryttarna hällde vatten över deras huvuden för att kyla av.

En pool precis på randen till öknen med massor av badande människor i hettan. Solstolarna var flitigt använda trots den intensiva hettan. Tänk vad folk klarar av!

Underbar frukost med massor av goda frukter och grönsaker. Speciellt arabisk kan man inte påstå att denna tallrik var, men så god, fantastisk yoghurt och underbart bröd.

Detta var det närmsta vi kom en kamel, den låg fint framför entrén till Bab Al Shams restaurang.

Det fläktar denna dag, vi avslutar dagen med besök på stranden. Inte vilken strand som helst, utan privat, knuten till ett  fint hotell, fortfarande 36 grader, men vi klarar detta, tro det eller ej. Vi byter om i vacker omgivning, betalar en slant för solstol, ombyte inomhus och för mat och dryck.

Jättefint hotell, hit kom vi, betalade en slant, bytte om i fint omklädningsrum och tog oss sen ner på stranden, där solstolar väntade

Vi har det bra, jag är så förvånad att vi klarar att vara på stranden i 36 grader. Men det går bra, det fläktar, vi går ner och badar i underbart salt och klart vatten

Vi hämtar Valeria på dagis, sen blir det mat och bus hemma. Vi går en promis i området minst en gång om dan, morgon eller kväll eller båda.

Pappa Peter hämtar och Valeria bir så glad! Mysigt att se!

 Bad är superskönt, poolen är varm!

Runr denna lilla sjö med sprutande fontäner går en flitigt använd slinga på 2 km, 

Kvällspromis med Vienna. Vi möter Nilanis kompisar som är ute på vift och dom hälsar så gott på både Vienna och hennes farfar och farmor.

Huset från sjösidan, fint med pool och staket.

Busungar, kul att ha en syster i nästan samma ålder som man själv.

Ännu mera bus!

Snart läggdags, familjemys!

50-årsjubileum Göteborgs sjuksköterskeskola!

En sak till var vi tvungna att hinna med innan flyget gick den 15/10 till Dubai. Mitt 50-årsjubileum - det har gått hela 50 år sedan jag tog min sjuksköterskeexamen. 50 långa och många år, helt otroligt! Härligt att man lever och mår bra, några har inte haft den turen men vi var ca 35 som kom och firade tillsammans.

Ett supergäng med Bibi, Bittan, Lena, Irma och Kerstin i spetsen bjuder in och gör det troget vart femte år - tack snälla ni för detta! Det är så uppskattat!

Vi träffades på Institutionen för Vårdvetenskap helt nära Sahlgrenska sjukhuset. Det väcker minnen, här fanns min första arbetsplats, intensivvårdsavdelningen för barn på Gamla Barnsjukhuset. Vi välkomnades av av festkommittén. Surr, surr, så mycket härligt prat det blev. Inte helt lätt att känna igen alla, vi förändras lite med åren. 

Samling sker i en av föreläsningssalarna och Kerstin, vår professor (bra jobbat, Kerstin) berättar om vad som händer och vilka utbildningar som finns på Institutionen. Sen tar Irma över och informerar om KTC, Kliniskt Träningscenter, där alla dagens studenter får sin praktiska träning innan, under och efter de kommer ut i sjukhusmiljö. Både Irma och Kerstin jobbar på övertid och tycker det är kul.

Här finns sjuksköterskeutbildningen, specialistsjuksköterskeutbildningarna, barnmorskeprogrammet  mm  men också  magister- och mastersprogram och forskarutbildning. Vi träffade unga studenter på vägen in. Oj, oj, vad dom tyckte vi var gamla, tror jag.

Irma berättar om Kliniskt Träningscentrum. Här undervisar vårdlärare men det är också så att äldre studenter undervisar yngre, läkarkandidater och sjuksköterskestudenter samarbetar här, allt uppskattat.

Glad vårdlärare visar artificiella armar som används när studenterna ska träna ven- och kapillärprovtagning.  Hon övervakar när biomedicinska analytiker, termin 5, undervisar nyare sjuksköterskeelever i provtagningsteknik.

Båda har också bidragit till en utställning, "Från stärkt krage till kortkort; Sjuksköterska -69". En  tillbakablick på vår utbildningstid och så roligt att se bilder, få erfara igenkännandets glädje i sammanställningen av utställningen. Allt baseras på Irmas och Kerstins berättelser, minnen, sparade kort, uniformer, utrustning och är nedskrivet och sammanställt av en engelsk tjej, Jeanette, som arbetar på institutionen. Så var det då, helt klart mycket annorlunda men så roligt vi hade.  Se bara på ett axplock av bilderna här nedan.

För många av oss var det precis så här, lärare eller sjuksköterska? Hade man som jag en storasyster som redan valt sjuksköterskeyrket så var valet lätt. Det har också visat sig vara ett mycket bra val. Det har funnits mycket möjligheter till utveckling, lätt att hitta arbete, dessutom intressanta och roliga arbeten. Det enda dåliga har varit lönen, vilket fortfarande är fallet, tyvärr!

Woodstock, hippies, Vietnam, vänsterrörelsen, discos, popmusik, gott om arbete överallt, lägenheter som var relativt billiga vilket var viktigt eftersom lönen var liten. Men vi hade det bra. 

Läraren på bilden hette Harriet, kallades allmänt för Haderittan men var väl inte så glad utan en dysterkvist. Rektorn hette Elsa, och var mycket väl insatt i varje sjuksköterskeelevs liv. Skulle någon gifta sig, vilket inte var vanligt, så kallades vederbörande till rektor Elsa och pojkvännens yrke efterfrågades. Det var viktigt, kanske bekymrade hon sig om försörjningen, själv var hon singel och bodde faktiskt på elevhemmet.

Detta är vi, bilderna tagna ute på Lillhagens mentalsjukhus, där vi lekte i korridoren, förmodligen för att undfly allvaret runt omkring oss. På bilden högst upp till vänster sitter ljuslockiga vännen Anna, bredvid till höger sitter jag, mörk och kortklippt. På bilden till höger står Lotta, sen Inger alias Tjotti. Anna står längst till höger. Så kul att se, så unga och söta vi var.

Examen hösten 1969, efter att ha bott på elevhem i över tre år blev man utsläppt i det fria. Både skönt och förstås lite ensamt, när man alltid hade haft kompisar omkring sig. Första jobbet på intensivvårdsavdelningen för barn, roligt och härligt, mycket ansvar men då var verkligen ingenting svårt! Det kan jag förundras över ibland, hur man klarade allt, kom ihåg allt och inget var svårt, härlig känsla!

Vi fikar i blåvita koppar väl kända från vår Sahlgrenskatid. Vännen Lotta hann tyvärr inte fram i tid pga trafikstopp på E6 utan kommer direkt till festmiddag, bildvisning och trevligheter ute på Arken.
Övriga FOFIH-vänner, Anna och Inger alias Tjotti kan inte komma denna gång pga att dom inte mår helt bra. Anna är nyopererad och Inger har varit krasslig en tid. Håller tummarna för nästa!

Väl framme på Arken, checkar vi in, träffar Lotta och samlas snart för samvaro och trevligt nog, så får alla utrymme att berätta hur dom har det och hur livet/sjuksköterskelivet blev. Alltid roligt att höra.

Lisbeth, Maj-Gun och Eva som alla har barnspecialutbildning precis som jag. Eva och jag bodde i Stockholm ett år tillsammans, vi träffade våra blivande äkta män, Stefan och Christer, där uppe och hann ändå med att gå ut och dansa tre kvällar i veckan. Vi gjorde verkligen Stockholm och hade hur kul som helst. Jag hoppas vi pluggade också!

Bibi, Kristina och Anna-Karin hade bara trevligt

Dom allra flesta var väldigt nöjda med sina liv, dom allra flesta var gifta, förvånande många med en läkare, många hade 4 barn, några hade hoppat av sjuksköterskekarriären och jobbat med andra saker,  någon hade hållit ut som sjuksköterska men egentligen insett för länge sen att det ar inte deras grej men dom allra flesta var nöjda både med livet och sjuksköterskekarriären.

Vännen Lotta i toppform, berättar här en skröna från sjuksköterskelivet!

Jag mellan barnmorska från Halmstad, Kristina?, inte säker och Annika på min andra sida. Kristina skulle pensionera sig nu efter att ha jobbat några år extra och Annika ägnade sig mest åt att vara hundvakt och tyckte det ar väldigt trevligt.

Ett glatt gäng, Lena och Bittan längst bak, Stina, Tina och Christina längst fram

Sen åt vi en jättegod middag, pratade gamla minnen och nya erfarenheter, samlades sen i baren och tog en sängfösare och njöt av trevligt sällskap. Vilken mysig kväll!

Frampå småtimmarna och inte det minsta trötta. Här sitter Eva, Lisbeth och Britt-Marie.

99-årskalas hos mamma Alice!

Så klart att en 99-årig mamma, nästan 100, måste firas lite extra innan vi åker till Sydafrika. Mamma trodde faktiskt ett tag att det var 100 hon fyllde, säkert lite önsketänkande. Kanske skönt att ha det avklarat, detta stora!

Några dagar innan vår avfärd träffades vi, alla syskon, svågrar och svägerskor som kunde komma, på eftermiddagskalas på Almäng. Monica hade bakat sin fantastiska marängtårta (som jag nu har recept på), vackra blommor överräcktes och födelsedagsbarnet, som i kraft av sin ålder tog sig en extra tupplur precis när vi alla kom, vaknade sen till och mådde alldeles utmärkt, var glad och riktigt pigg.

Här är vi då, svågrarna Hans-Olof och Ove, svägerska Christina (Jan var fast på jobbet) syster Monica och jag, huvudpersonen mamma Alice, brorsan Tommy, svägerska Gerd och min syster Lena. Stefan var med men tog så snällt bilden. Rosor i favoritfärgen rosa pryder bordet, tillika den magnifika marängtårtan, som vi nästan lyckades äta upp.

Här sitter mamma och jag och snörper på munnen precis lika. De finns verkligen ett visst släktskap.

Här har vi slutat snörpa, ser ju lite bättre ut. Jag har munnen full med tårta och mamma håller på att  ta en njutningsfull sked av samma goda.

Vi firade, pratade och hade trevligt. Under tiden som kalaset pågick, försökte vi också installera en ljudförstärkare på mammas telefon. Hon hör dåligt men vill samtidigt inte ha några nymodigheter och är förstås helt enkelt rädd för att inte klara av att sköta sånt, som inte är gammalt och välkänt. Detta har vi full förståelse och respekt för men man måste prova, om än lite i smyg. Just detta slutade med, efter ytterligare insatser från Christina och Jan, att telefonens inbyggda högtalare fungerade bra nog. Så i skrivandets stund vet vi att det fungerar bra bara mamma når luren, placerar den på rätt ställe på örat och orkar hålla luren på plats. Vi håller tummarna, trots allt är det mysigt att kunna prata över telefonen när man är långt borta.

Lite sorgligt blir det allt när man ska åka iväg. Självklart får man vara beredd på att vad som helst kan hända, både med vår mamma och för all del, med vem som helst av oss. Men vi är bara ett dygn bort, det är bra.

Systrarna runt mamma, det är härligt att ha systrar, jag tror vi alla är så glada att vi har varandra.

Allt gott nu iallafall, vi hoppas att det blir en bra vinter och att den går med fart, så ses vi till våren igen, kära mamma Alice. Hoppas du ska må gott, många kramar till dig!

Sista besöket på Pärlvägen, sen Dubai och Sydafrika

Det är tidig oktober och snart dags att åka till Dubai och hälsa på Peter och alla hans töser och sen åka vidare till Sydafrika för ett halvårs bortovaro. En väldigt lång tid att vara borta från nära och kära! Men tur att det finns telefon, Messenger, Facetime och alla dessa fantastiska kommunikationsverktyg.

Nu är vi på Lidingö, på Pärlvägen 8, sista helgen på ett tag. Så kul att ses och nu ser vi också dom små kattungarna för första gången. Dom andra bilderna skickades till oss.
Vi hade en jättetrevlig helg.  Så bra att Lisa och Ola har ett så stort hus.Det var nämligen fullt från nedre plan till övre med små och stora människor. Viggo hade fem kompisar som sov över, Violas kompis Aggi var i huset mest hela tiden och stundtals kom Josefin och en liten tjej till bortifrån gatan. Och så en mormor och morfar och Lisa och Ola. Och så Vilda, som mest pratade om att hon önskar sig en elbil, som kusin Klara har. Envis och väldigt uthållig med massor av fokus på detta. Det är bra men, men....

Kusin Klara med sin bil. Men Klara bor långt borta i skogen på andra sidan Lidingö, kör till stallet  med sina systrar och har en otrolig nytta av sin bil. Dags för en åktur och förmodligen provköra, Vilda har ju moppekörkort. Kul att åka ut på vift, det är frihet!

Sen så måste vi ju titta på kattungarna som har vuxit till sig lite. Så söta och ulliga! Och balanserar omkring, trillar runt och busar och sen blir dom trötta och somnar i en hög.

Ögonen har öppnats men dom är fortfarande små och är mest nära mamma Issa.  Hon är väldigt beskyddande och om hon inte är helt nöjd eller tycker att det blir för mycket så jamar hon lite uppfordrande, nu får ni gå ut lite. Hon som aldrig jamade förr. Det är fantastiskt. Utveckling!

Sötaste lilla Doris ligger på mörkblåa soffan och sover under en beskyddande hand.

Familjen och så Aggi på lördagsmiddag.

Viggo med sina sova över kompisar, Gustav, Corinne, Ellie och en av två tvillingar, den mörka tjejen närmast. Dom sov alla sex längst ner i TV-rummet, på soffa, på madrasser i ett enda virrvarr. Det gick hur bra som helst.

Viola och Aggi med två kompisar på gatan

Nu ses vi inte på ett tag. Hoppas vi alla ska må bra, håller oss friska att det går bra för alla i skola och på jobb. Men innan vi åker måste vi gratulera, här kommer ju några födelsedagar framöver. Viola fyller 9 år 2/11, Lisa 41 11/11 och Ola 53 2/12. Jättemycket grattis till er alla tre födelsedagsgrisar! hoppas ni får underbara födelsedagar. Nu, i skrivandets stund vet vi att Lisa och Viola var jättenöjda, Ola har sitt firande kvar i december.

Sötaste Viola, vad kul att du gillade din tröja, mjuk och skön!

Bokmässan i Göteborg 2019

Bokmässan är alltid sista helgen i september. I år kom 86 132 personer, vilket var en ökning med 761 personer från 2018. Inte illa!

Temat var Sydkorea, Jämställdhet och Med(ie)vetenhet. Bra ämnen, Korea, bra att belysa, kanske allra mest i jämförelse med Nordkorea. Jämställdhet, 100 år sedan allmän och lika rösträtt röstades igenom i Sveriges riksdag. Med(ie)vetenhet, att skapa medvetenhet om mediers kraft och makt, ifrågasätta och kritiskt tänka, så viktigt i våra dagar, i alla dagar, där vikten av sanningens och trovärdighetens kraft ibland tycks ha förlorat mot trollen.

Stefan och jag besökte Bokmässan på lördagen. Vi var där tidigt och hade valt skor med omsorg. Vi var rustade för ett maraton och det var klokt! Folk vällde in genom entrén. Ljudnivån var märkbar redan från början. 

Oj, så mycket människor, alltid trångt runt Aftonbladets debattscen

Alla sorter fanns det, unga och gamla, mer eller mindre pyntade. Vill man väcka uppmärksamhet, så går det!

Anders Hansen är läkare, hjärnforskare, vetenskapsman och en mycket medial person. Han var sommarpratare i programmet Sommar i Sveriges Radio, han har skrivit boken Hjärnstark där han djupdykt i vår hjärna på ett väldigt lättläst och populärvetenskaplig sätt. Generellt sett har vi trott att ska man träna sin hjärna, så ska man lösa korsord, spela soduko, bridge mm. Men nej, hjärnans minneskraft förbättras av motion! 30 minuters rask promenad tre gånger i veckan får minnesfunktionen i hippocampus att blomstra. 

Dessutom har han haft en serie om hjärnan i SVT på måndagar, bästa sändningstid kl 20. Där gjorde han enkla, lättfattliga experiment. T ex två grupper unga människor, en grupp får bara sitta, den andra ta en rask promenad. Sedan uppmanas båda grupperna att lösa en kreativ uppgift - dom får en tegelsten vardera och ska gemensamt tänka ut ett antal saker som denna kan användas till. Gånggruppen segrade med råge! Men, sa Anders, effekten av promenaden varar bara en timme!

Maria Borelius, vetenskapsjournalist, också sommarpratare och dessutom handelsminister i bara tre dagar i Reinfeldts första regeringsbildning år 2006. Hon hade haft barnflicka svart för länge sen, svartlistades, förföljdes av pressen och avgick fort. Men hon har många ess i ärmen, jobbade sen för Percy Barneviks företag med mikrolån, skriver böcker som tex Hälsorevolutionen. Den handlar om hennes egenhändigt förvärvade kunskap om antiinflammatorisk mat. Superintressant och säkert bra för kroppen. Har köpt den och läst den men den tar ett tag att smälta.

Maria bjuder på antiinflammatorisk mat, lax med grönt. 

Emma Wiklund fd supermodell, nu egen företagare med eget skönhetsmärke Emma. Duktig, klok, framgångsrik.

Avspänd och trevlig, väl igenkänd av iallafall alla damer.

Alla stora dagstidningar, SVD, DN och GP m fl har debattscener, där aktuella personer trängs i tur och ordning, där debatt, diskussion och försök till analys genomförs, personer intervjuas och får lätta sitt hjärta.

GP har haft en författartävling, vilket är fantastiskt bra. Ett antal vinnare i olika åldrar får pris. Första priset går till en ung tjej med huvudduk. Hon läser upp sitt bidrag, som hon fått pris för. Att leva i skilda världar, oändligt tufft.

"Duktiga lilla maskrosbarn, duktiga lilla invandrarbarn,
pendlar mellan city och förortens gata"....

Som helhet var det en dag full med intryck, mycket ljud och mycket ljus. Olika sceners ljudutsläpp trängdes och interfererade med varandra men självklart, mycket ska trängas på liten yta och 86 000 människor ska in och rumstera runt på 4 dagar - tänk att det går så bra som det går. 

För enskilda författare måste mässan vara otroligt viktig. Kul att sitta och signera böcker om man har lite kö annars inte så kul! Inte ens Jan Guillou hade kö när jag passerade honom, det brukar han annars ha. Fantasy avdelningen sjöd av liv däremot, dom stora, Bonniers mm hade mycket besök. 

Av Bokmässans olika teman, Sydkorea, Jämlikhet och Med(ie)vetenhet såg vi inte så mycket. Man måste nog isåfall fokusera mera. 

Rätt så nöjda gick vi hem efter så där 8 timmar på mässan. Det är ju ett gott betyg ändå, eller hur?