VK 108 och mera besök

Nästa dags sjötur går ut i skärgården men också till Klintemåla. Vid bryggan hittar vi en glänsande träbåt. Det är däckaren VK108, byggd på Vinö 1950 av skeppsbyggarbröderna Erik, Sven och Karl-Johan Källgren på Vinö.
När vi sen går in i det lilla cafeét så träffar vi på två damer som kände Stefan och som visar sig vara döttrar till två av skeppsbyggarfarbröderna. Här sitter också den stolte ägaren till båten, en Stockholmskille som nogsamt renoverat denna vackra båt. Stolt som en tupp över den är han också.

1997 köptes båten av Jörgen Karlsson, som har gjort den till en riktig pärla.

Jörgen berättade för oss att första gången han gjorde resan ner till Vinö efter renoveringen då fanns det ju inget internet för oss vanliga dödliga. Alltså visste ingen att han skulle komma men när han närmade sig Vinö utifrån havet med sitt typiska fiskebåtsdunk, så hörde gänget på Vinö detta! Alla samlades nere på bryggan så Jörgen mottogs med världens mottagningskommitté, vilken glädje!

Klintemåla denna fina sommarsöndag. Massor med folk, våfflor och kaffe serverades och kommersen blomstrade.  Så kul för dom nya ägarna till Valborgs café.

Denna bild på VK108 satt på väggen i caféet tillsammans med många andra skärgårdsbilder.  Båten användes som fiskebåt mellan 1950-1970, sen som fritidsbåt och är numera K-märkt.

VK108 på väg åter till Vinö med skeppsbyggardöttrarna ombord. Många vill kolla lite extra.

Ser ni alla kajakerna på väg in i hamnen?

Det är nämligen Klintemålapaddlingen i dag, söndagen den 19/7. 38 kajaker hade samlats vid Klintemålabryggan och tog sen sen en gemensam tur runt öarna. Där skulle man ju varit med, men nästa år så!! Oskarshamns kanotklubb håller koll på detta.

Dags för sedvanligt gruppfoto. Så kul att ni kom till vår östra sida! Tack för god lax och hjälp med blåbärsplockning. Jag kan inte precis säga att jag fått blodad tand med det är definitivt mycket lättare att plocka med bärplockare. Kram på er och mycket välkomna tillbaka!

Vi träffar Stefans bror Ulf och hans särbo Pia på Västerviks Golfklubb. Att spela 18 hål när man inte spelat golf på några veckor är klart tröttsamt. Jag tror man måste gå mera i skogen, framför allt längre. Men trevligt var det, Ulf var helt klart bäst i gänget denna dag.

Vi åker ut  till Hunö och har härliga dagar. Rutinerna är inte helt olika när man får besök, skogspromenader, båtturer, äta gott och dricka gott.

Skogspromenad, vi visar Café Opera, fikaställe i Zuluhyddestil på ön. Här serveras soppa och goda mackor till uthungrade jägare, när det är jakthelg på Hunö. 

Ut och åka båt i vår vackra skärgård. Man måste bara ta lite kort.

Så vackert, här är vi ganska långt ut i ytterskärgården, inte så långt från Strupö.

Nu är vi åter på Heslevik, Hunö. Broder Ulf sa: "det har ju blivit en anläggning, så många hus och fina bryggor".  Härligt sa vi, det måste vi vara riktigt nöjda med!

Stefan åker iväg på stenbrottsmöte. Man vill nämligen utöka stenbrottsverksamheten markant och bedriva drift över hela året med förlängda tider på kvällarna, på lördagar och året runt. Mobilisering pågår bland Fliviksfolk, Hunöfolk och andra. En del bryr sig dock inte alls. Vi hoppas att vi kan ha råd med miljöjurist Gunilla Högberg-Björck, som var med och vann striden om Ojnareskogen, kalkbrottet på Gotland. Jag upplever detta som oerhört komplexa ärenden där man verkligen behöver expertis för att klara att hävda sin rätt till god miljö för både natur, djur och människor, runt och enkelt uttryckt. Mycket problem finns med tex grundvattnet i Flivik och vid täkten, med störande buller, med skadliga båtbottenfärger, med barlastvatten som släpps ut orenat och mycket mera.

Tiden går fort när man har trevligt! Tusen tack för att ni kom, Pia och Ulf, dags att åka hem till Västkusten i regnet