Äntligen, vi åker till Gåshaga!

Coronapandemin påverkar allas våra liv men trots allt är vi lyckligt lottade. Vi kan vara ute i vår fria natur och vi lever i ett land där det finns gott om utrymme och livsluft för alla. Äldre dvs vi dvs alla över 70 skall skyddas och mer eller mindre vara i karantän. Ännu viktigare är detta om du har några riskfaktorer så som övervikt, hjärt och lungsjukdom, diabetes etc. De bilder vi har sett från intensivvården i olika länder och sommarprat i radion från intensivvårdssköterskor gör oss mycket medvetna om att Covid 19 viruset vill vi inte drabbas av på ett svårt sätt. De allra flesta blir inte svårt sjuka men hur ska man veta?

Det är en vecka efter midsommar och det är den vecka när Viggo och Viola brukar komma till oss på Hunö. I år går inte detta pga coronarestriktionerna. Men vi har varit hemma i 2 1/2 månad och vi har träffat Lisa med familj i 2 timmar en gång. Det är sorgligt, ensamt, tomt och eländigt. Vad är livet värt i långa loppet om man inte kan träffa sin familj alls? Självklart är jag så tacksam att Stefan och jag har varandra men hur länge kommer detta att hänga i? Hur länge ska vi vara åtskilda? Flera år? Fungerar inte, alltså måste vi hitta lösningar som är acceptabla för alla.

Efter många och långa diskussioner är beslutet detta, vi åker till Stockholm och stannar 2 dagar med en övernattning. Vi bor på hotell för att minska risken, vi checkar in på Pier 16, som ligger ute i Gåshaga inte långt från Lisa och Ola. Men för övrigt är vi hos Lisa och Ola, ute för det mesta.

Vi har en underbar helg med så fint väder, strålande sol och 30 grader varmt, så fint! Så roligt att träffa alla, att träffa barnen, som på något sätt blir större, vuxnare och klokare för varje gång. Viola hänger med sitt tjejgäng precis hela helgen, så mysigt det är när man har så mycket kompisar. Viggo blir mer och mer tonåring och orkar knappt prata mer än ett par ord åt gången enligt Lisa. Men han är ju artig mot sina morföräldrar och pratar lite mera. Vi träffar honom nere vid bryggan där han hänger med två kompisar, en liten och en stor kille. Typiska tonårskillar, finns verkligen alla sorter,

Vilda är så vuxen, hela 16 år, sover till 12 precis som Viggo, äter frukost till 13 och hänger sen med sin kompisar nära hemma, vid badet eller hemma hos nån. Lisa och Ola jobbar hemifrån, allt fungerar bra där hemma. Även om dom jobbar så finns dom ju nära.

Viola med kompisar på badbryggan. Massor av bad blir det, bara det finns nån vuxen som kan passa.

Gåshaga Brygga, här kan man både solbada, bada och ha sin båt.

Middagsdags, Viggo, Vildas kompis Filippa och Vilda

Småtjejerna, Aggi, Viola och Inez äter inne, helt OK det också

Lisa o Ola i solnedgången

Tjejerna skulle egentligen sova på Violas studsmatta men nu ska det bli Veras studsmatta istället. Mycket fix, flytta madrasser, sovsäckar, filtar, allt.... Helt OK, fantastiska organisatörer, dessa tjejer.

Vi dvs jag planterar blommor, lite mindre detta år men det är en sån glädje att se lite blommor där på garageuppfarten igen. Vi går ner och badar, vi träffar på Mauritz föräldrar, Michael och Kristina, som har varit hos oss på Hunö och hälsat på. Dom bjuder på ett glas i sin trädgård, mysigt. 

Vi bor på Pier 16, hotellet nere vid Gåshaga brygga. Jag har alltid trott att det är ett väldigt stiligt hotell men det visade sig vara ganska enkelt, till bra pris men helt OK.

Helt OK utsikt över segelbåtsuthyrning från vårt rum på Pier 16. Lisa och Ola på väg efter att ha följt oss hem. 

God natt Lisa och Ola i ljusa sommarnatten!

Sist men inte minst, hälsning från Dubai, Miriam fyller 34 år den 26/6. Det brukar vi nästan alltid kunna fira på Hunö men så inte i år. Det blir telefonsamtal och sång till söta Miriam från Gåshaga istället.

Grattis fina Miriam!