Österlen och Kåseberga

Vi åker på besök till Skåne, reserestriktionerna a la Corona håller på att släppa och vi sparkar loss och åker 40 mil söderut genom vackra försommarSverige. Vi ska hälsa på Lisa och Thomas, som i höstas bytte Halmstad mot Kåseberga. Mysigt att ses igen!

Lisa och Thomas på höjden ovanför sitt hus med stor gräsmatta och prunkande grönsaksland. Bärbuskar, rädisor, rabarber, potatis och morötter trängs om utrymmet med lavendel och andra blommande skönheter.

Dom trivs gott och ångrar inte en sekund sin flytt ut bland Österlens grönskande kullar. Vi kommer lite för sent och missar de knallgula rapsfälten denna gång. Men promenaden på höjden tar oss till Ales stenar, en skeppsättning med osäker historia, Sveriges egen "Stonehenge".

På vägen dit, vackraste slänterna man kan tänka sig, lite raps, lite vallmo och blåa okända skönheter

Uppe på höjden har vi Ales Stenar, som blickar ut över havet. Historien bakom stenarna är osäker, kan dom vara så gamla som 1400 år?

Nedanför stenarna ligger hamnen Kåseberga. Här finns flera restauranger och cafeér, en liten bastu för lokalbefolkningen och flera små skamfilade hemmabyggen till fiskebåtar har sin hemmahamn här. Fisken som serveras här lär vara fantastisk. Dessutom serveras en himmelsk hemmagjord glass och helt underbara chokladbiskvier. De bästa vi ätit, vilken fest!

Kåsebergahamnen, dessa tre blickar ut över en fin och skyddad liten hamn, där flera seglare lagt sig till ro över natten. Dessutom fanns restauranger och café med mycket gott att njuta.

Vallmo i mängd pryder slänten ner mot havet

Denna lilla, lilla stuga precis nere vid hamnen hyrs ut via Airbnb. Vi träffade hyresgästen, en man i sina bästa år, som sa sig var väldigt nöjd med sitt boende. Med en handduk runt halsen tog han sig sen bort till det lilla bastuhuset för ett söndagsbad.

Vad gör vi mera? Vi spelar golf på Ystads golfklubb, vi njuter smörstekt sparris, vi åker till Dag Hammarskölds Backåkra, vi besöker den nye trädgårdsprofilen, Karl Fredrik, på hans Eklaholm och vi åker till vit, vacker, lång och bred sandstrand, Sandhammaren.

Lisa, Thomas och Beppe på sin hemmabana. Inte så lättspelat, smala fairways, massor med vatten och ett oändligt antal bunkrar. Det gällde att spela både rakt och klokt. Det gick så där men kul var det.

Hos sparrisbonden, här betalar vi kontant i en låda eller helt enkelt bara swishar.  Sparrisfälten är små brunbeiga fält med "pinnar" i långa rader. Fascinerande inslag bland de frodiga gröna vete- och rapsfälten.

Så här ser det ut, tror att det är första gången jag ser ett riktigt sparrisfält. Den börjar växa vid 12 grader C och kan växa 10 cm/dygn. När man skördar en stängel kommer strax en ny. Vill man ha vit sparris täcke man den uppskjutande delen med jord för att hindra fotosyntesen. Intressant och så gott! 

Karl Fredrik på Österlen har nu tagit över efter Trädgårdstider i TV på måndagkvällar. Glad, entusiastisk och blomsterälskande, kan säkert bli bra.

Detta är ett 700 år gamalt olivträd, som Carl Fredrik har tagit hem och satt i ett alldeles eget cementkar.  

Vi gör ett besök på Backåkra. Här bodde Dag Hammarsköld, FNs generalsekreterare från 1953 till sin död 1961. I april 2018 samlades de 15 medlemmarna i FNs säkerhetsråd här för en konferens om läget i Syrien. Sverige var tillfällig medlem i rådet och man hoppades förstås att miljön och friden här skulle hjälpa till och lösa upp lite svåra knutar. Fan trot?

Ängarna runt Backåkra är ett naturreservat och här har man efter Dag Hammarskölds död byggt en enkel meditationsplats, en rund stenmur. Inuti muren finns en stor rund sten med ordet PAX, som betyder fred på latin. Ett nog så passade ord, både i Dag Hs anda och förhoppningsvis i Säkerhetsrådets anda likaså. Så här sitter vi och andas fred!

Mera frid och fred, fina vita Sandhammaren

Vi har fantastiska dagar i underbart väder. Vi testar familjens elcyklar, vilken upplevelse! Vi glider fram, backe upp och backe ner utan minsta ansträngning. Det är lätt att förstå succén med detta.

Havet vid Skillinge, vackrare än vi hade förväntat oss. så fridfullt!

Besöket avslutas med lunch i Skillinge, gott, trevligt och vackert. Med oss dessa dagar har vi hela tiden Elins lilla hund Beppe, som följer oss lugnt, stilla, lite förnämt kanske. Endast när en hundfrände kommer lite för nära så blir det ett herrans liv. Vi fick lära oss att även små hundar sover mycket mellan promenaderna, så där 18 timmar per dygn.
Varje kväll äter vi en god middag, språkar och diskuterar, spelar lite kort eller trimmar våra hjärnor med lite frågesport. Tack snälla Lisa och Thomas för fantastiska dagar, vi är så glada att ni finns, ses snart igen!