Avslut på Vårt tredje liv fortsätter, nionde året!

Familjen, det viktigaste vi har, några bilder på er nära och så kära kommer snart här! Tyvärr har vi inte setts på långt när så mycket som jag skulle önska detta Coronaår, året då en pandemi slog till och gjorde att livet blev inte som vanligt. 

Det viktigaste är så klart att vi alla har hållit oss friska. För alla oss 70 + har det förstås varit tärande att plötsligt vara "äldre" och därmed blivit instoppad i ett fack där andra sa till om det som var rätt och riktigt. Man fick och får helt enkelt stå ut med detta!

Peter och Miriam, Valeria och Vienna, vi har inte setts på ett helt år!! Helt sanslöst förstås! OK kära Miriam, vi sågs för några veckor sen, en kortis här i Göteborg och det var så mysigt. Ser nu fram mot jul, då ni har beställt biljetter till Stockholm och kommer den 18/12, fantastiskt!

Unga familjen Lindholm + en liten extratös ute på ökenutflykt

Valeria, 3 år den 2/9, stor tjej!

Liten Vienna, 1 1/2 år gammal

Lisa och Ola, Vera, Vilda, Viggo och Viola, vi har setts i sommar iallafall, men alldeles för lite så klart!! Tre gånger som mest på ett halvår men det var mysigt när vi väl sågs. Speciellt mysigt var det för några veckor sen när jag fick rå om Vilda, Viggo och Viola en hel långhelg, härligt!

Lisa och Ola

Hela stora familjen på Stureplan. Bara Vera saknas och hon kommer här nedan!

Det unga paret Vera o Magnus

Covid 19 eller Coronan har ju uppfört sig riktigt bra i sommar men nu hopar orosmolnen sig och det verkar som en andra våg är på G... Ute i Europa stiger insjuknandesiffrorna och även i Sverige insjuknar fler och fler men verkar inte bli så sjuka som i första vågen. Kära mamma Alice, som fyller 100 år den 4 november vill ju gärna ha ett litet kalas. Vi håller tummarna att Coronan tiger still på Almängs äldreboende!

Vi tror nu att det blir julfirande hos Lisa i Stockholm och kanske att det blir Sydafrika efter jul, vi får se hur läget är både där och här. Lisa och Ola jobbar fortfarande hemifrån precis som Peter och Miriam. Alla barnen går i skolan och på förskola och dagis. Man får ta dagarna och veckorna som dom kommer.

Stefan och jag är på Hunö men åker till Göteborg i morgon för ärenden och kanske för att skriva kontrakt på lägenhet om vår nuvarande budgivning går som vi vill. 

Sen blir det Hunö igen för stängning och därefter fyller Viola 10 år den 2/11 och mamma Alice 100 år den 4/11. 

Därefter åter dags för en ny blogg, Vårt tredje liv fortsätter, tionde året! Ett kärt bestyr, även om det ibland blir lite oförklarliga uppehåll. Men inspirationen kommer alltid tillbaka, det är kärt!

Men nu är detta sista inlägget i Vårt tredje liv fortsätter, nionde året! Väl mött igen i nästa blogg! Stor kram till er alla!

Septemberbesök på Hunö

Så glada vi är att få besök på vår ö! Trots Coronatider så går det ju att umgås ändå bara vi är friska, tänker på att hålla avståndet, att tvätta händerna och använda handspriten. Vi gör vårt bästa hela tiden!! Vecka 39 kommer både Lisa och Thomas från Österlen och några dagar senare kommer Lena och Jan från Göteborg. Så kul att ni ville komma!!

Så här fint har vi det, så klart att det är mysigt med besök

Lisa och Thomas dyker upp en måndag em. Vi äter en god abborre, myser och har det gott.  Nästa dag har vi planerat för en båtutflykt, Boskär är målet om det går och inte blir för kallt. Ok, lite kyligt blåser det när vi kommer ut. Lisas shorts var i minsta laget men det gick! Vi landar vid den numera välkända bryggan, vattnet är om möjlig ännu klarare denna gång. 

I land, självklart är picknickväskan med

Labyrinten från 1800-talet måste gås och upplevas

Fixat, allt gott

Goda skratt förlänger livet, eller hur?

Besökets skrattbomb blir när Lisa inte kan hitta sin telefon! Efter mycket detektivarbete inser vi att telefonen finna på utedasset och dessvärre i behållaren!!! Ve och fasa, vi förbereder med papper och handskar!

Yippiii, här är den, tack och lov uppfiskad i ett hörne, mjukt och fint omgiven av en massa till synes obefläckat papper

Äntligen, tack och lov, att detta gick bra. Nu är det bara att tvätta!

Sen kommer Lena och Jan, våra grannar i Långedrag. Våra seglande vänner som i princip är ute på havet varendaste helg men som nu sliter sig från Västkusten för att komma hit. 

Precis anlända till vår östra kust. Snart vankas det en svartvinbärssnaps och en snapsviselåt 

Efter en god natts sömn så blir det Hunöpromenad med Café Operabesök

Promenad till Kuggedal

Fruktpaus och lite rast, vila på Kuggedaletrappan

Vikingagravarna måste ses

Efter en paddlingstur runt ön. Tuffingar, så kul att ni ville låna våra kajaker

Men en "riktig" båttur måste vi ju ta också. Här är vi ute runt Älö bysund

.

Tur som riktiga tokar! Vi åker till Klintemåla för att tanka och tror ni inte vi träffar på ägaren till den lilla sommarbutiken och lyckas köpa var sin glass, Magnum Smultron, jättegott!

Vi lever ju ett riktigt eremitliv på vår ö ibland. Extra roligt är det ju då att få besök så tusen tack för att ni ville komma! Sen undrar många hur vi fördriver vår tid och det är faktiskt inga problem. 

Så här kan en dag se ut: morgongympa, lång frukost med tidningsläsande, allmän sanering i huset, tvätt, underhåll av huset, hugga ved, stapla ved, blogga på min blogg, förbereda bloggande med bildgenomgång, underhålla sina sociala kontakter. Stefan lägger ner mycket energi på Stenbrottet (dvs försöka förhindra att stenbrottets verksamhet utökas med 100% med allt vad det innebär, påverkan på vatten, grundvatten, ökat buller, barlastvatten som dumpas, påverkan på fisk, fåglar mm mm).  Läsa böcker, hålla sig a jour med nyheter och allt. Det finns hur mycket som helst och egentligen finns det bara fullt upp att göra!! 

Just nu har vi också en arbetsuppgift utöver det vanliga. Vi letar lägenhet i Göteborg då vi tyvärr är uppsagda från Kvarnbergsgatan. Detta tar tid, både att leta, kanske be någon titta alternativt själv bryta sin tillvaro på ön och bege sig till storstan och  titta. Fullt upp alltså!

Tripp till Dalarna

Uppdraget är att skaffa flera dalahästar till våra Imibalasponsorer i Sydafrika, därav denna tripp till Dalarna. Lelle på Lelles Dalahästar i Mora är genom vännerna Agnes och Tor i Falun vår etablerade kontakt. 

Lelle har preparerats inför vårt besök med diverse vykort med Imibalabilder. Tid för möte är bokad till tisdag den 15/9 kl 10. Vi åker upp från Göteborg och anländer till Mora den 14/9 och checkar in på Hotell Fridhemsgatan, ett hotell med dalahäststuk. Här välkomnas vi med att både middag, världens godaste köttbullar med potatismos, och frukost ingår i priset, när man bokar själv via hotellet direkt. Strålande fint, tyckte vi. 

Nästa morgon, träffar vi Agnes och Tor och knackar på hos Lelle, som visar sig vara en pratglad kille med hjärtat på rätta stället. I en fin lokal med en massa färgglada hästar, visar han oss runt och berättar vilket hantverk det är att göra en fin häst. Det blev genast mycket lättare att förstå varför en liten dalahäst betingar ett ganska högt pris. Lelle lovar att bistå med 30 hästar i blandade färger och naturligtvis med inskriptionen "Proud Sponsor of Imibala Children". Detta till så bra pris han kan ge. Tuffa tider just nu, firman är nystartad och förtjänsterna sämre än väntat pga covid19. 

Här huserar Lelles dalahästar, jättefint litet ställe. Mycket av arbetet, tex målningen av dalahästarna sker genom hemarbete.

Som nyetablerad företagare har Lelle också ett jobb som slöjdlärare. Corona har onekligen minskat antalet turister i Mora och därmed försäljningen. 

Sågmaskin där man snabbt sågar till en form på hästarna innan man med kniv täljer, mjukar 
formen, spacklar vb för att sen sandpappra den riktigt mjuk och rund.

Gruppfoto på Imibalavännerna

Vi hinner med ett besök på Anders Zornmuseét och på Zorngården, deras hem i Mora. Detta till vår stora glädje, det var så intressant. Anders och Emma Zorn var kompisar med Carl och Karin Larsson. När dom var unga i slutet på 1800-talet, tillbringade dom ett antal år nere i en konstnärskoloni i Frankrike tillsammans med ett gäng andra svenska konstnärer och författare, tex Prins Eugen, Bruno Liljefors, August Strindberg. Zorns hade inga barn men Larssons hade 8. Zorns bosatte sig i Mora och Larssons i Sundborn, så där 10 mil bort. Dom fortsatte att umgås hela livet. 

Vännerna Albert Engström, Carl o Karin Larsson och Anders Zorn 18/2 1905 på Zorns födelsedag

I dag är Zorn kanske mest berömd för sina nakna dalkullor, frodiga och runda kvinnor

 som han målade i badet eller som här framför brasan i en trång dalastuga efter tvätt eller bad                     och en lång arbetsdag.

Anders Zorns genombrott kom 1880 med denna finstämda bild "I sorg", då han medverkade i Konstakademins elevutställning. Den blev så uppskattad att han gjorde flera repliker av den, varav en gick till kung Oscar I. 

Anders Zorn blev omåttligt rik. Han gjorde stor lycka som porträttmålare, var i USA sju gånger och målade presidenter och ett stort antal rika människor. Emma Zorn var en stark och välutbildad kvinna från god familj precis som Karin Larsson medan båda herrarna kom från fattiga förhållanden och fick kämpa sig till sina hustrur och även till ära och berömmelse. 

Nästa dag blir det sightseeing med Tor. Vi ser Falu gruva, där brytningen av koppar startade för över 1000 år sedan och avslutades 1992. Vi besöker Lugnet, platsen för backhoppning och skidtävlingar av olika slag och sorter. Stefan och Tor åker upp i det otroligt höga hopptornet, beundrar utsikten och kollar in det lilla skidmuseet högst upp. Jag är otroligt tacksam att jag slapp! 

Falu Gruva, ett av våra Världsarv!

Detta är Faluns minsta stuga, 10 kvm, mitt i stan. Här bodde gruvarbetare  BultKalErik (Karl-Erik Hellström)med sin familj, fru och 5 barn under extremt enkla förhållanden under senare delen av 1800-talet. Ett tufft liv, inte lätt att överleva!

Många faluröda stugor beundrar vi när vi gör en tur längs Siljans strand, tittar på Tällberg och Leksand och gör en sightseeing till Ornässtugan. Agnes goda mat får vi sedan njuta hemma i deras ganska så nya lägenhet. Vilken trevlig kväll i goda vänners lag!

Känner ni igen denna portal? Varje år när Vasaloppsåkarna går i mål

          mitt i Mora ser vi denna i TV. Vi håller tummarna för att det blir ett Vasalopp 2021!

Nästa dag, en underbart solig dag, dags att åka till Sundborn och se Carl och Karin Larssons ställe. Det har jag verkligen sett fram emot. Både att se Carls målningar men också att se Karins inredningsdetaljer, hennes möbler och ljusa tyger, så vitt skilda från tidens mörka mode. Vännerna Zorns hus var en helt annan sort, mörkt, mycket brunt, vackert men dystert. 

Karin fick huset i gåva av sin far år 1888. Det byggdes sedan till flera gånger. Dom många barnen gjorde att det behövdes mycket plats.

Var Välkommen kära Du Till Carl Larsson och hans Fru!

Denna info står framför huset. Vi gick på en mycket trevlig visning inne i huset. Tyvärr  fick man inte ta några bilder inne i detta vackra ljusa hus.

Sundbornsån går i en liten krök nedanför huset. Carl har målat många tavlor med denna vackra vy. Friden och skönheten minner också om livet i konstnärskolonin i Frankrike

Vi går en promis längs Sundbornsån, bedövande vackert! Några små antikvitetsaffärer är öppna. Mängden faluröda hus är många. Friden vilar över det lilla samhället. Men visningarna hos Carl Larsson var fullbokade, tre varje dag, inte illa. 

Sundborns kyrka, här ligger Carl Larsson och hans Fru begravda.

Carl Larssons ängel i koret, vacker!

Vacker är också utsikten över Sundbornsån med ett träsnitt av Nattvarden i förgrunden


Vi fortsätter sedan mot Solbodarna i Venjan där våra vänner Eva och Hasse Larsson har sitt sommarställe tillika Evas hemvist för familj och släkt. Här befinner vi oss i Dalarnas skogsmarker. Mycket tall men mycket björk också. Här var Eva hos sin mormor långa tider på somrarna när hon var liten. 

Här fick vi bo, i en liten grå knuttimrad dalastuga med världens minsta dörr.  så gott vi sov här i detta bastanta hus. Tack Eva och Hasse för att vi fick komma!

Hasse och Eva på trappan till sitt hus. Compact living, sa Eva och helt klart, det var ju inte stort men det fanns allt man behövde. Dessutom hade dom investerat i en Cinderella eltoa, precis som vi, ett bra val.

Här är vi på promenad. Eva visar fäbodstuga där hon vistades med sin mormor och morfar som barn. Dom sov i ena ändan på den lilla stugan och Eva i den andra. Det fanns en lite ladugård till korna, en bagarstuga, ett dass, många små hus i skogen.

Fika med nybakt kaka nere vid sjön, vi har det bra!

Dags att återvända till civilisationen i Göteborg. Vi tackar och bugar för denna fina inblick i Dalalivet. Hasse hade tom besök av skogsvårdare på morgonen. Granbarksborren har gjort ett tillslag och avverkning måste ske. Vi konstaterar att säkert är det 5 grader kallare i Dalarna än i våra hemtrakter. 

Vi tackar för en trevlig vecka i Dalarna. Kul att träffas säger vi till Agnes och Tor och Eva och Hasse. Nästa gång ses vi förhoppningsvis i Sydafrika om Coronan håller sig lugn! 

Goda vänner!

På vägen från Hunö passerar vi, inte förbi men nära, Sjunnen och Vetlanda. Där svänger vi ibland in till vännerna Anna och Lennart, som bor i ett hus med den grönaste gräsmatta man kan tänka sig, massor av fruktträd, bärbuskar, ett nytt litet växthus som Lennart byggt denna coronasommar och där tomaterna nu prunkar. Precis vid Emån ligger allt detta vackra. Lennart jagar smått som stort, dom plockar svamp, blåbär, allt som skogen bjuder. Så har dom också 6 (sex) frysar och en stor matglad familj! 

Självklart får vi viltgryta med världens godaste sås!

Anna är företagssköterska och har jobbat med friskvård i åratal. Dessutom har hon reumatism i händerna och lite annat smått och gott. Sjukvårdens insatser räcker inte riktigt till utan mycket kunskap hittas på annat håll. Av Anna lär jag mig om goda tarmbakterier, nyttiga både för magen och hjärnan. Hur mycket skrivs det inte om idag om vår vindlande tarms samarbete med vår hjärna? Omöjligt att motstå. Detta måste jag lära mig.

Kombucha, fermenterat te från Korea, kunskapen är mer än 2000 år gammalt

Av Anna får jag en svampkultur, en slemmig historia, som jag forslar hem i en platsburk. Väl hemma gör jag en sats te på 2.4 liter vatten, 3 msk svart te och 3 dl socker. Detta får stå över natten och på morgonen häller jag mitt avsvalnade te över min svampkultur, min "baby", som jag fått av Anna, i en ren stor glasburk. Som lock tar jag en bit gammalt lakan och binder runt ett snöre. Sen får detta stå i två veckor. Enkelt beskrivet, självklart måste man vara mycket noga med sin hygien, se till att allt är rent och väldiskat och göra det med kärlek.

Så här ser det ut. När vätskan i glasbehållaren stått till sig i två veckor tappar man upp det på glasflaskor, ställer det i kylen och njuter sen sin Kombucha varje morgon och kväll.

Hur det smakar? Starkt och luktar lite jäst, iallafall i början. Har jag noterat någon nytta efter så där tre veckors inmundigande av en liten slurk morgon och kväll? Nej, inte direkt men jag mår definitivt inte sämre. Jag håller ut ett tag till! 

Det sägs vara nyttigt för allt förstås och motverkar allt ifrån cancer, diabetes, reumatism, fetma, förbättrar hår, hud och naglar mm. Vi får se, jag hoppas mest att det är bra för magen och hjärnan, en liten boost verkar helt enkelt bra. 

Nästa dag blir det utflykt till Varberg. Syster Yster gänget, dom ystra systrarna från Östra sjukhuset i Göteborg svänger i väg en helg per år och oftast är det första helgen i september. 

Vi checkar in på fina Hotell Havanna, ett av våra absoluta favoritställen. Sen hälsar vi på hemma hos Annika, som har ordnat cyklar till oss allihopa. 5 tjejer och 4 elcyklar och en 7-växlad. Maria, som är yngst, tar helt nöjd den 7-växlade.

Välkomna säger Annika!

Blåsigt, härligt och fantastiskt kul. Elcykel är ju helt underbart för den bekväme cyklisten! Man blir inte svettig, trött eller andfådd utan det är bara kul!

Snygging!!

Maria och det vackra, mäktiga, kraftfulla, klara havet! Vi njuter anblicken och sen drar gänget iväg längs kustvägen på lätt ystra ben, härligt!

Det blåser rejält, cyklarna svajar lite. Det är massor med folk längs Varbergs strandpromenad. Vi cyklar förbi Varbergs fina Spa och hälsohotell och vidare förbi en liten kyrkogård, som skymtar bakom en hög mur. Vi stannar, här ligger begravningsplatsen för Varbergs Sanatorium för tuberkulossjuka. Från 1902 och till mitten på 50-talet fick många vård här, både barn och vuxna.

Läs och begrunda, tuberkolos var en utbredd sjukdom förr i tiden.

Lilla Gerda Eklund från Arvidsjaur, 1913-1923, var en av de små töserna, som aldrig kom hem igen. Så oändligt sorgligt, 10 år bara!

Vi spelade minigolf till allas förnöjelse. Inte minst till min, som gjorde 2 hole in one.  Champagne hojtade alla glatt och det blev det även om jag hejdades från att bjuda gänget. Det fick gå från den gemensamma kassan!

Champagne och löjrom!

På väg mot mat på Johanssons Gård. Spiseriet heter denna fina restaurang där Annika känner kocken. Cykling skapar hunger, vi är målinriktade helt klart! Vi börjar med champagne och löjrom, såå underbart gott! Vi bara njuter!

Sen blir det lax med fermenterade grönsaker, god sallad och fina små potatisar. Till detta ett gott rött vin, mums!

Så nöjda och glada är vi efter denna fantastiska måltid. God mat och dryck, fina cyklar och ett gott kompisgäng på diskussionshumör, med mycket åsikter och ett gott humör och med många glada skratt! Vi har det så bra!

Träslövs Läge och Apelviken och en dag med hyfsad vind. Massor av vind- och vågsurfare  är ute och fröjdar sig. Vi imponeras av alla dessa modiga och häftiga galningar!

Vi cyklar så sakta hem mot Annikas Place. Här ska vi ha lite vinprovning och smårätter att äta framåt kvällen. Annika har arrangerat så fint för oss alla. Mera snack och mera glatt och viktigt samspråk. Vi har en så trevlig kväll. Tack Annika för att du ordnat så fint!

Sen kryper vi till kojs på fina Havanna. Tack vare Corona kan vi alla njuta eget rum med röd inredning, en massa trevliga böcker och en fin liten balkong. För min del avslutas helgen efter den goda, mycket långa frukosten. Sen åker jag vidare för att hälsa på mamma Alice på Almäng.