Mingel, marknad och umgänge på Imbala.

Vi får en inbjudan från Mariette på Imibala, som vi ber Samira och Björn att lägga ut på Sydafrikabloggen. Alla är välkomna på "mingel, marknad och umgänge" tisdag den 5/12 mellan kl 17.30 - 22.00. Det blir lotterier, försäljning av konst, hantverk, mat och dryck, uppträdanden och mycket mera.
Vi kommer dit strax efter kl 19, det börjar mörkna, det är "loadshedding" dvs Elbolaget Escom har stängt av elen, i desperata försök att spara. Det är mycket folk, vi träffar välkända ansikten, Mariette, Thuli, Ruben, Fawa, Charlene mfl. Små stånd överallt, det finns mycket att köpa, lokala företagare har hyrt in sig, det finns vin och öl, närbelägna restaurangen Colcacchio har öppet och massor med folk njuter här en väl tilltagen pizza.

Massor av färgsprakande teckningar, som barnen gjort finns att köpa

Thuli, Imibalas kontaktperson ute på skolorna, i ny konstrik och hopsnurrad frisyr, säger hej

Under dom fina ballongerna står Donna, damen till vänster, som tillhör Rupertfamiljen, vilket är viktigt i detta sammanhang. Mrs Rupert är nämligen Imbalas absoluta och viktigaste huvudsponsor.

Mariette, vår främsta kontakt på Imibala, alltid glad, pratsam och har fullständig koll på allt som händer

Dansgrupp med go, häftiga och duktiga tjejer

Yngste och sötaste åskådaren

Snygga killar i blinkande skor, sjunger och uppträder galant.

Kul att se, tydligen varit massor med folk speciellt i början av kvällen. Vi bidrar genom att köpa två söta pepparkaksgubbar med hjärta på och två fina mässingsljusstakar. Elen kommer tillbaka när det börjar bl riktig mörkt, mitt under dragningen av lotterierna. Glittrande lampor tänds överallt, skönt, det förlänger kvällen med flera timmar, självklart bra för affärerna. Tack Imibala, för en trevlig stund på er fina marknad!

Kinky Boots i Kapstaden

När vi kommer ner till Somerset West är vi alltid lite sugna på att gå på teatern, lyssna på musik, njuta av underhållning. Det är också så prisvärd här nere, innebär kanske en tredjedel av kostnaden hemma i Sverige. Samtidigt finns det så mycket fantastiska och begåvade artister.

Efter att ha googlat på vad som finns just nu i höst, så fastnade vi för musicalen Kinky Boots på fina Fugards Theater inne i Kapstaden. Där har vi varit många gånger och aldrig blivit besvikna.

Kinky Boots är baserat på en sann historia och handlar om en ung man som tar över familjens nedgångna och konkursmässiga skofabrik, när fadern dör. Förnyelse behövs och möjligheter yppar sig när sonen träffar Lola, en färgstark transvestit med mycket utstrålning och med en stor kärlek till vackra kläder och röda stövlar. Samarbete påbörjas men självklart går inget som tåget.

Detta vill vi se och så tänker vi, kanske flera vill gå? Vi gör ett upprop på tisdagsgolfen och se hela 27 personer  vill gå, så roligt! Vi fixar biljetter, alla ordnar sin egen transport och organiserar hur man vll äta före och efter och så går vi på söndagens matinéföreställning.

Riktigt trevligt, faktiskt riktigt bra tyckte vi nog allihopa. Fart och fläkt och massor av glädje och med ett budskap, "vi har alla en uppgift att fylla och det är OK att vara olika"!

Thomas, Lisa, Lasse, Kerstin och jag och 23 personer till, vilken svenskgrupp, väl tilltagen!

Ute i foajén kan vi sen ta lite kort. Så klart att vi inte var världsmästare på det.  Men Babs och jag gjorde ett tappert och mycket fnissigt försök!

Vi missade helt detta med benen och stövlarna och fnissar till det lite allmänt...

Men se här har vi fått lite mera koll på det, Babs står nästan perfekt!

Tack alla mysiga kamrater för att ni ville följa med. Detta gör vi gärna igen, eller hur? Kanske Artscape en annan gång, vi får se.

Nästa utflykt blir en lunchutflykt till trevliga Mont Mari nära Stellenbosch. Lisa, Thomas och vi  tar med oss våra kära grannar, vänner och bästa Sydafrikastöd, Pamela och Jan, dit. Bara för att ha lite trevligt, prata bort en stund, njuta av god mat, gott vin och fina omgivningar.

Hedersgästerna i mitten, glada skratt blev det gott om

Pamela flankeras av Stefan och Thomas, vi har det bra!

Lisa, Vilda och Viola till Dubai!

Nu står familjen på rad för att hälsa på. Lisa, Vilda och Viola kommer nu farande till ett mera lagom  varmt Dubai, så där 28-30 grader. Sen står Miriams bror Johannes och hans Åsa på tur. Härligt med besök när man bor långt borta. Inte minst älskar alla små kusiner att få besök av sina stora kusiner. Och så hade dom också härliga dagar med bad i poolen, grillning med nya grillmaster Peter och utflykt i öknen.

Får man fint besök av syster yster med sina tjejer så håller  man sig hemma och har det gott

Poolside

Mera poolside, underbart för solfattiga svenska tonåringar

Pool med varmt vatten är det bästa som finns!

Fyra dagar är verkligen inte ett långt besök men så mysigt det är att se och känna hur allting är och funkar. Promenader runt den lilla sjön är alltid mysigt.

Viola och Valeria på promenad i solnedgången

Valeria blev såå glad att se alla, härligt!

Bus med ett litet mjukisflygplan, fniss, fniss

En utflykt hade Lisa bokat  hemifrån, en tripp ut i öknen. Här fick man prova på sandboardåkning, åka med fyrhjuling i sanden och mycket mera ...

Småttingarna fick stanna hemma. Utflykt i öknen är bara för stora tjejer och killar.

Vilken bild, mys, ända upp till himlen!

Lite vacker hennamålning på sina händer måste man ju ha

Rida på kamel i mörka ökennatten måste man ju också

Underbara dagar i Dubai. Säkert blir det många besök här framöver. Miriam och Peter, vi är så glada att ni har det bra här med era små tjejer!

Reportage i Dagens Industri, Frontier Car Group har vuxit otroligt, finns i 10 länder, anställer 2500  människor och  med en expansion, som skett på bara tre år! Bra jobbat, Peter, vi är så imponerade!

Så fint, bra jobbat båda två, välmatchade snyggingar! Två fantastiskt fina barn, två företag,  fint liv och boende i Dubai och så har ni varandra - kan ju inte vara bättre!

Utflykt österut, Swellendam, Mossel Bay och George!

Så är vi då i fina Sydafrika igen och vi åker på utflykt tillsammans med broder Ulf och hans Pia. Målet är att ha trevligt och spela lite okomplicerad golf. Tre nätter har vi bokat, en natt på Old Mills Guest House i Swellendam och två nätter på Bettys Boutique Hotel i Mossel Bay.

Vi beger oss i väg en onsdag förmiddag, närmre bestämt den 6 november. Vi kör N2 österut och vi fascineras av berg, sten och proteas, sen de böljande kullarna och det vidsträckta landskapet med färska spår av skördearbete. Det är ovanligt grönt. Det märks att det har regnat mera under vinter och nuvarande vår. Det är ett magnifikt och vackert landskap och också ganska ödsligt. Städer och byar finns det inte så många av.

Inte sevärdheter heller så när vi mitt ute på landsbygden ser en skylt med museum och någonting som heter Fairyland och Tiny Town, så bromsar vi in och kan inte undgå att fascineras av detta familjeägda ställe. För en symbolisk summa av 10 Rand per person får vi komma in och titta.

En son ville glädja sin mamma och har byggt upp ett Fairyland fullt av älvor och tomtar. En liten stad, Tiny Town, har skapats med hus i miniatyr, med vägar, bilar och allt som hör till. Måtte lilla mamma bli glad för all detta kärleksfulla arbete som hon har hedrats med. Likaså tillverkas en massa blomkrukor av mycket varierande skönhetsgrad.

Detta visas på museet, världens största stickade tröja (finns i Guinness rekordbok), stora traktorer,  pyttesmå bilar, en minitågbana och mycket mera på liten yta.

Här är glad receptionist, kanske dotter i huset, som gärna var med på bild

Det glada utflyktsgänget framför ingången till Fairyland, se dom små älvorna till höger om oss

Tomtar, troll och små svamphus i Fairyland

Tiny Town med odlingar och traktorer

Vi fortsätter vår resa mot Swellendams golfbana. Här har vi bokat en eftermiddagsrunda på 9 hål, vilket kändes väldigt lagom. I Swellendam kan det nämligen blåsa och i dag blåser vindarna mer än på vår hemmabana, Strand. Men vi är ju vana vid detta så vi ger oss ut och inser raskt att här får man hålla i sig. Pia har nya klubbar och inser precis som vi andra, att blåsiga dagar är tuffa dagar. Det mojnar lite framåt slutet på rundan och vi avslutar, om inte stil, så iallafall med gott humör.

Här har gänget i besvärlig blåst precis avslutat 9 hål på Swellendam och tar sig ett välbehövligt glas. Döm om vår förvåning när det visar sig att 2 rejäla glas vin, 2 öl och lite chips kostar 62 Rand dvs så där 40 kr. Otroligt billigt, undra på att baren ar full av glada gubbar som pimplade i sig drinkar! 

Vi äter middag och sover över på mycket trevliga Old Mills Guest House. Vi bor mycket bra i var sin mysig stuga med vajande bamburör utanför ingången. Det visar sig vara första öppetdagen för nya ägare, vi får en varm, vänlig och generös service, en god sydafrikansk middag med gott vin, allt jättebra. Ett plus är att nästa morgon när vi vaknar är vår bil tvättad och fin till en mycket rimlig slant.

Ulf utanför vår trevliga stuga på Old Mill

Vi åker vidare mot Mossel Bay, checkar in på Bettys Boutique Hotel, som drivs av ett engelskt yngre par och "hennes" föräldrar. Här visar det sig att den pensionerade pappan har jobbat på Eriksson i så där 40 år och att Stefan och han har gemensamma bekanta. Självklart är det inte svårt att "bonda" då. Det visar sig att detta äldre par bor på Pinnacle Point, denna berömda och även dyrspelade golfbana. Här har vi inte planerat att spela heller men vi åker dit på ett studiebesök.

Så här ser det ut på fina Pinnacle Point, kulligt och troligt grönt. Tänk er att havet brusar alldeles intill.

Vi har däremot bokat in oss på Kingswoods golfbana i George nästa dag. En lång bana, trevlig och kullig. De flesta åker bil men vi gick. Man måste ju ha sin motion! Det gick bra men vi blev nog lite trötta i slutet.

Golfgänget på Kingswood, jag i ny hatt.

Ulf och jag på näst sista hålet. Ser ni hjortarna i bakgrunden?

Ulf har förpassat en boll till en liten grop bland stenarna. I sann Lindholms anda ska denna letas upp. Det är inte på inkomsterna man blir rik utan på dom små utgifterna! Det slutar med att brorsan Stefan tar över och lyckas pilla upp den näst intill förlorade bollen!

Vi bodde så bra på Bettys Boutique Hotel. Det var trevligt, fullt av antikviteter men också av konstgjorda blommor, rosa polyesterservetter och trädgårdstomtar. En salig blandning av fint och fult, kanske ganska så engelskt. Men trevligt är det och världens bästa avocadofrukost hade dom med avokado, pocherat ägg på supergott mörkt bröd.

Rosenrummet, här bodde Ulf och Pia bland rosor och rosa väggar

Frukostdags, massor av färsk frukt och den goda avocadosmörgåsen och så fick man lite jovialiskt prat från  vår Erikssonvän på köpet

Vi åt mycket goda ostron och superb fisk på fiskrestaurangen alldeles bredvid Diaz museet och nästa kväll åt vi ribs och greksallad och fick oss en svängom till mysig musik på en restaurang lite längre bort på samma gata, namn okänt.

Besök på Bartholomei Diaz museum var ett måste. Det gick fort men vi gjorde det!  Här ser ni en kopia  av fartyget  som tog Diaz och hans gäng runt Goda Hopps udden och till Mossel Bay. Här vände de, då besättningen vägrade att åka längre. Det var för farligt!

Tre nätter borta, dags att åka hemåt på lördag efter frukost. Vi åker samma N2 till Swellendam och sen blir det riksväg 60 och N1 hemåt. Vackert, grönt, magnifika berg, hemma framåt kvällen. Tack Pia och Ulf för en så trevlig tripp, så kul vi hade, detta kan vi göra igen! Kanske en ny golftripp, kanske kan vi kosta på oss en tripp till fantastiska Pinnacle Point, kanske till Simola, kanske till Fancourt. Vi får se, kanske nästa säsong??

Så här nöjd var Stefan när han kom hem och i solnedgången fick njuta en av favoriträtterna, bacon, ägg och stekt potatis  på altanen.

Kissarna växer!

Kissarna växer och är sötare, busigare och livligare än någonsin. I går fick vi reda på att unge nr 1 har flyttat ut. Den lilla grå med vita tassar fick ett nytt hem först. Här kommer nu en liten bildserie på världens sötaste kattungar, titta bara!

Men först och viktigast av alla, mamma Issa! Modersinstinkten att föda sina barn är  så stark. Även en stadskatt bidrar med det som instinkten manar till. Minst en rejäl mus om dan kom Issa släpande med för att föda sina söta ungar. Till allas fasa ville hon så gärna ta in dom, visa upp dom och så klart hon ville ha beröm! Heja Issa, du är bäst!

Sötnosar

Doris, enda tjejen, trygg och fin!

Vilda och småkissarna

Issa med alla sina fyra. I slutet när dom blev som störst och busigast så flyttade Issa gärna lite på sig. Men hon var noga med att räkna in dom, så att ingen fattades.

Nyfikna hela tiden

Flyttfärdig, precis så här såg Issa ut när hon kom.

Ärtsoppa, jättegott!

Morgonstund, en kopp te och en kisse på axeln, kan man ha det bättre?

Lilla Doris kommer att stanna längst. Hon ska med farmor när hon åker hem efter julfirande på Pärlvägen. Den lilla champagnefärgade ska snart åka till Olas bror Per och hans familj och den sista lilla grå ska till en granne.
Sen blir det lite lugn och ro, säkert lite skönt men säkert också lite tråkigt på Pärlvägen. Men Lisa säger att dom är flygfärdiga. Reviret ökas hela tiden. Dom vill inte vara instängda någonstans utan vill bara rymma, friheten hägrar. Sen blir Issa ensam herre på täppan. Ska bli roligt att se om Issa har förändrats av mammaskapet. Lugnare, tryggare, vad vet vi, vi får se?

Vi åker till Abu Dhabi!

Stefan har en kompis, Hisham från Egypten, som nu bor i Abu Dhabi tillsammans med fru Florence. Vi åker dit för att hälsa på och kanske få chansen till lite sightseeing. Och se, Florence har vikt hela sin dag åt oss, man blir så tacksam! Efter visst bestyr hittar vi hem till Florence och Hishams hus. Det byggs överallt och deras område är inget undantag. Men till slut är vi framme och sen blir vi omhändertagna. Florence kör och vi tas på en guidad tur i Abu Dhabi. Tack snälla Florence för ditt engagemang och för att Du så generöst delar med dig av dina kunskaper.

Kort om Förenade Arabemiraten, som består av 7 emirat eller monarkier, statchef är emiren av Abu Dhabi, president Khalifa. Emiren av Dubai är nr 2 och näst högst i rang. I hela emiratet bor 9.5 miljoner, i Dubai 3.1 och i Abu Dhabi 1.2 miljoner människor.
Ännu på 50-talet var landet ett Brittiskt Protektorat och ett helt outvecklat ökenområde, där man försörjde sig på pärlfiske, vanligt fiske och smuggling. På 60-talet hittades olja och pengarna började flyta in. Britterna flyttade ut och den nuvarande staten bildades 1971-72. Levnadsstandarden är superhög, landets egna invånare utgör 15 % och 85 % är expats, inflyttade för att arbeta och tjäna pengar. En del är mycket välutbildade, andra är arbetare, bygger hus och innehar en mängd serviceyrken. Ett supermodernt samhälle har byggts upp, höghusens antal är många.

I Abu Dhabi kommer vi att se två stora nybyggda byggnadsverk, den stora moskén, Shejk Zayed-moskén, med plats för 40 000 människor! Men vi börjar med det stora vita glimrande President Palatset.

På väg in, taget genom vårt bilfönster, skimrande vitt med många kupoler, vackert!

Stefan och Florence framför President Palatset, som inte används som presidentbostad utan mer  för representation, för att ta emot viktiga gäster. Här finns också ett sammanträdesrum för Arabiska Rådet.

Utan vår egen guide Florence hade det inte varit så enkelt att turista här. Allt går lätt och smidigt, hon har gjort detta massor av gånger förut.
Enorma inomhusytor öppnas upp för oss. Allt inredning är i skimrande vackra färger, vitt, guld, blått och terracotta, otroligt väl samstämt, avvägt, harmoniskt och vackert.

Stora salen vid entrén. Den blå mattan är utlagd för det har nyligen varit ett viktigt statsbesök här.

Ingen mindre än den gode Putin hedrade nyss Arabemiraten med ett besök, stor uppställning.

Fantastiska kristallkronor, skimrande ytor i mosaik och marmor, inga pengar har sparats.

Detta tycker jag också är intressant. Man glömmer i vardagen bort att  det fanns en "Arab Golden Age " från  850 till 1350, då den Arabiska kulturen och vetenskapen blommade.

Den medicinska vetenskapen låg långt framme. Man tog till vara de gamla grekernas kunskaper  och delade den med europeiska vetenskapsmän.

Här ser man exempel på kirurgiska instrument som bla användes till att krossa och ta bort gallstenar och njurstenar redan runt 1000-talet

Efter alla dessa intryck är det dags att äta lunch med Hisham och hans bror Honey. Dessa båda har Stefan jobbat ihop med under ett antal år och känner väldigt väl. Kul att ses.

Hisham till vänster och lillebror Honey till höger. Roligt att träffa dessa  båda artiga, galanta egyptier som trivs som fisken i vattnet var helst i världen dom bestämmer sig för att skapa sitt levebröd.

Florence var en outtröttlig fotograf och tog massor av bilder. Här är vi framför en del av Abu Dhabis skyline.

Det blev en sen lunch, det är sen eftermiddag men vi hinner med en tur till Shejk Sayed moskén. Mörkret börjar falla, vilket bara egentligen gör den vackrare. 10 000 människor ryms inomhus, 30 000 får plats på den öppna ytan utanför moskén. Vi parkerar i ett jättestort parkeringshus alldeles under moskén. På vägen in inser vi att det är ganska kommersialiserat, mycket affärer, matställen och ett Starbucks. Man måste kunna äta och umgås.

Oerhört pampigt i kvällsljuset.

Keramik och mosaik i underbara mönster och färger. Alla kvinnor måste täcka sig i lånade skynken med huva.

Blommor överallt

Denna vävda matta är världens största matta och transporterades hit i fyra stora flygplan. Invävt i mönstret är också vävda rader så att alla vet var man ska knäböja mot Mecca, ingen oreda i knäböjandet!

Detta var en häftig och lång dag, kul att träffa Hisham, Honey och Florence och ännu en gång stort tack för er gästfrihet! Som avslut på denna sightseeing dag måste jag bara visa tre sevärdheter i Dubai.

Här sitter vi på ett kafé inne i centrala Dubai på finaste shoppingcentrat. Utsikten mot The Old Town  förgylls av  att Fontänen plötsligt vaknar till liv. Till underskön klassisk musik får vi se ett vattenspel i harmoni och i symbios med musiken. Häftigt, vi hade tur, detta sker inte ofta, iallafall inte i oktober, turistsäsongen har nog inte riktigt börjat än. Vi tror att den blomstrar i december - mars.

Alldeles bredvid ligger också världens högsta torn, Burj Khalifa, 828 meter högt och 163  våningar.  Blankt och metalliskt strävar det upp i luften i en avsmalnande spira. Vi har inte varit uppe i den. Man måste tydligen boka och det kostar en bra slant. Är man lite höjdrädd så kanske det kan kvitta??!

Avslut, det lutande tornet i Dubai! Det klart att man måste ha ett alldeles eget  lutande torn!

Tack Miriam o Peter, Valeria och lilla Vienna för allt och för den fina vistelsen i ert mysiga hem. Så klart var det allra, allra bästa att träffa er 4, så kul att se att ni har det bra, mår bra och har ett jättefint liv där i Dubai! Vi ses till jul, välkomna till Sydafrika!