En oväntad höststart!

Vem som helst kan bli sjuk, så även jag! Men ibland kommer det som en blixt från en klar himmel. Första helgen i september, jag skulle upp till Stockholm och sköta om Vilda och Viola en vecka. Dotter Lisa var i Dublin och jobbade och hennes Ola var med Viggo på 6ans klassresa.

Visst hade jag ont i magen redan fredag kväll och på lördag men ska man upp till sina barnbarn så är det ju superviktigt. Två panodil och en Ipren senare satt jag på den förbokade bussen söndag em och det gick ju jättebra. Men när jag väl kom fram gick det inte lika lätt, långt att gå, väskan blev tyngre och tyngre att rulla.

Det slutade med att jag åkte in till Danderyds sjukhus måndag morgon och opererades på kvällen för brusten blindtarm och bukhinneinflammation. Tur att vi har så otroligt kompetenta och duktiga barnbarn. Vilda tog hand om sin lillasyster, lagade mat och fixade allt tills övriga familjen kom hem på tisdag

Detta var nog toppbilden på sjukhuset, ser ju riktigt stark ut, bra!  Annars var jag allt ganska så ynklig.

Stefan kom upp från Hunö, trodde faran var över när jag skrevs ut (alldeles för tidigt) på onsdag em. Och så åkte han tillbaka till Hunö i godan ro. Men se, det blev en vända till till Danderyds sjukhus.
Ambulansen fick komma, snabbt hjärtflimmer och en mage som reagerade på antibiotikaintaget och var i totalt uppror, gjorde att jag blev väldigt klen och fick ligga inne i 4 dagar. Stefan fick komma åter och sen blev det åter Göteborg igen för konvalescens.

Dotter Lisa piggar upp med besök. Så kul att du kom och att du tog med dig dom tre busiga tjejerna p å kortet nedan.

Dom här tre, Viola med kompisar Aggi och Josefin, kunde inte sitta stilla en sekund.  Lyssna på hjärtat med stetoskop, försöka ta blodtryck, stå på händer, sitta i knät, prata hela tiden, så mycket energi, så mysigt, snacka om att dom piggade upp en sjukling!

Men så fantastiskt bra allt fungerade. Superbra vård, så nöjd med allt utom att kirurgen skickade hem mig alldeles för tidigt!! Inte bra, det blev fyra extra vårddagar.

Men nog om detta, nu startar vi blogg nr 9, Vårt tredje liv, nionde året och på adress www.varttredjeliv9.blogspot.com.
Alltså är det snart nio år sedan jag gick i pension från Medicinmottagningen på Kungälvs sjukhus. Jag tror varenda dag har varit fantastisk sedan dess. Detta trots att jag verkligen älskade mitt jobb,  jag tyckte om människorna, stämningen, framåtandan, utvecklingsönskan, allt! Men plötsligt var det färdigt! Vid 64 års ålder var det klart!

Åtta bloggar har jag skrivit ihop, familjen har förstås varit superviktig i dessa men också vänner, våra hem i Göteborg, på Hunö och i Sydafrika (ja, alldeles för många, jag vet) och det som händer i världen. Genom bloggandet lyckas vi själva hålla ordning på oss och kanske att andra också hänger med oss lite bättre

Inser nu att jag måste bara skriva lite om konvalescensen också. Rätt så jobbig! Svullen i magen och faktiskt i hela kroppen pga alla gas som sprutades in i magen vid titthålsoperationen. Man måste ju se därinne, därav gasen! Tog minst en vecka innan allt var borta. Lite klen blir man ju också. Men hjärtat mådde bra och det var toppen.

Vad gjorde jag då under dessa veckor? Jo, väldigt lite, promenerade, läste, försökte verkligen ta det lugnt! Trädgårdsföreningen med fiken Grindstugan och Rosencafeet var en favorit, Botaniska en annan.

Rosencafeéts små gråsparvar ville gärna ha en bit kaka. Sötnosar!